Montering av kramlor

ALLMÄNT

Skalmurar förankras till bakomliggande stomme med murkramlor. Murkramlor och liknande murverkskomponenter ska uppfylla krav enligt SS-EN 845-1 och skalmuren kramlas till bakomliggande stomme i enlighet med föreskrifter i EK6.

Kramlorna ska dimensioneras och utföras så att vindlasten, som skalmuren utsätts för (tryck eller sug) förs vidare till bakomliggande väggstomme, vilken är förankrad i övrig byggnadsstomme. De valda murkramlorna skall, utan att orsaka skada , ta upp de rörelser i skalmuren och dess anslutningar mot byggnadsstommen som uppkommer p.g.a. temperatur- och fuktvariationer samt krympning och mekanisk belastning.

Användningen av tegel domineras i Sverige sedan flera årtionden av halvstens skalmurar utanpå träregelstommar. Regelverket fungerar vanligen som utfackning, men kan i framförallt mindre byggnader också utgöra byggnadernas stomme.

I denna väggtyp reduceras murverkets konstruktiva uppgifter i stort sett till att ta hand om ovanliggande murverks egentyngd. I skalmur med bakomliggande träregelstomme är det viktigt att ha en luftspalt mellan fasadteglet och regelstommen, samt att skapa så god ventilation som möjligt i denne. Luftspalten bör vara 30 - 40 mm djup.


VAL AV KRAMLOR

Murkramlor finns dels som fast inspända eller ledade kramlor. Dessa utsätts för tvångsrörelser som ges av skillnad i fuktighet och temperatur i omgivande miljö. En tvådelad ledad kramla kan uppta större rörelser än en fast inspänd kramla och är det bästa sättet att undvika utmattning av stålet. Fast inspända kramlor bör inte användas vid byggnader över 6 meter.

En fast inspänd kramlas längd bestäms av den fria längden, isolering och luftspalt, och infästningsdjup i bakomliggande väggstomme respektive skalmur. För ledade kramlor räknas enbart isolerings bredden som fri längd för pendeldelen. Den ledade punkten sitter utanför isoleringen varvid man för inmurnings kramlan räknar luftspalten som den fria längden. Se figur 1.

Kramlorna tillverkas med olika godstjocklekar, trådkramlor från 4 till 5mm diameter, där man med fördel kan använda de grövre kramlorna vid tjockare väggar med bred isolering.

Fig.1-1: Fast inspänd kramla för efterbockning

Fig.1-2: Fast inspänd kramla

Fig.1-3: Ledad pendelkramla med tillhörande murfäste


ANTAL KRAMLOR

Antal kramlor, inbördes avstånd, dimension och typ av kramlor bör anges i konstruktionshandlingar. Om inte annat anges bör avstånd mellan kramlor vara maximalt 900 mm horisontellt och 600 mm vertikalt.

I EKS 9 anges att antalet kramlor ska vara minst 3 st/m2 för skalmurar och minst 4 st/m2 för kanalmurar, dock skall fastställande av antal kramlor alltid beräknas med hänsyn till aktuell vindlast. Kramlorna skall vara av rostfritt, syrafast stål.

Kramling skall utföras så att kramlorna klarar att ta upp aktuella rörelser i murverket, utan att murverkets rörelser förhindras. För icke ledade kramlor tillses att dessa klarar rörelserna utan utmattning av stålet. För en kramla som är inspänd i ena änden och ledad i den andra kan större förskjutning accepteras.

Genom att lägga in glidskikt under anläggningsskiftet (det understa skiftet) minskas friktionen mellan murverket och underliggande konstruktion, varför risken för sprickbildning reduceras. Allra effektivast i detta avseende är att använda glidskikt av rostfri stålplåt, eftersom denna typ av material har lägre friktionskoefficient än t.ex. glidskikt av butylgummi eller bituminösa material.


INLÄGGNING AV KRAMLOR

Murkramlor placeras i liggfogar och monteras fortlöpande under murningen. De skall inte placeras i stötfogar eller tryckas in i liggfogar efter att skiftet murats. Kramlan muras in vinkelrätt mot väggen och skall vara inmurad minst 40 mm i skalmuren och täckskiktet utåt skall vara minst 20 mm. I skalmurar med tjocklek av 60 mm skall inmurningsdjupet vara minst 30 mm (SS-EN-845-1). Se figur 2

Fig.2

Kramlor skall monteras så att vidareledning av vatten till bakomliggande mur eller regelstomme vid regngenomslag förhindras. Förhandsdeformerade kramlor med t.ex. bockning (s.k. droppnäsa) får endast användas när deras bärförmåga är dokumenterad, då en sådan bockning väsentligt försvagar kramlans kapacitet.

Kramlan bör istället förses med isoleringsbricka som dels håller isoleringen på plats och samtidigt hindrar vatten från regngenomslag att tränga in i isoleringen via kramlorna. Se figur 3.

Fig.3

Kramling påbörjas i andra skiftet efter anläggningsskiftet. I först skiftet bör fogarmering av bistål läggas in och under anläggningsskiftet kan med fördel läggas ett glidskikt för att dels förhindra risken för uppsprickning i skalmuren dels ge möjlighet att förlänga avståndet till närmsta dilatationsfog. Se figur 4.

Fig.4

Vid ihop murade eller armerade hörn skall inte kramlor placeras närmare vägghörn än 1.0 m, detta för att inte inverka ogynnsamt på murverkets förmåga att klara temperatur- och fuktrörelser på den anslutande väggsidan. Antalet kramlor ökas med 50 % på strimlan närmast det kramlingsfria hörnet. Se figur 5.

Fig.5

I vägghörn med rörelsefog bör däremot kramling ske på ömse sidor om rörelsefogen. Se figur 6.

Fig.6

Kramling skall utföras på båda sidor om dilatationsfogar. Vid fria kanter och öppningar i murverket bör kramlingen utföras i vart 4:de skift vertikalt (ca. c/c 300 mm) och även 300 mm horisontellt. Se figur 7.

Fig.7-1

Fig.7-2

Fig.8

En skalmur är alltid svagast längst upp. Ifall förankringen skulle svikta här kan de översta stenarna sugas ut vid en storm. Därför bör det vid byggnader, som är 3 våningar eller högre, läggas in en extra rad kramlor i murens övre del. Den överste ordinarie raden läggs in 2 skift ner i muren och en extra rad kramlor i näst följande skift och därefter kommer nästa rad med kramlor på det beräknade avståndet från den översta raden räknat. Detta innebär att om dimensioneringen exempelvis anger kramling i vart 6:e skift så skall nästa rad läggas i 6:e skiftet från översta raden räknat. Se figur 8.

Fig. 9

Förankring mot bakomliggande stomme kan utföras på olika sätt beroende på stommens uppbyggnad.

Vid förankring av vindlastbärande skalmur mot skelettstomme av betong eller stål beräknas kramlingen för hela vindlasten och fördelas längs de fyra upplagslinjerna, bjälklagskanter, fasadpelare eller väggändar. Se figur 9

Vid förankring mot vindlastbärande regelstomme utförs kramling mot bärande eller icke bärande (utfackningsvägg) regelstomme. Då reglarnas böjstyvhet är betydligt mindre än murverket, bör kramlingen utföras så nära reglarnas infästningspunkter som möjligt. Z-reglar av plåt måste vara sidostagade i samband med att kramling utförs. Detta kan åstadkommas genom att montera Z-regelväggens gipsskivor innan murningen påbörjas. Se figur 10

Fig. 10

Vid förankring mot bakomliggande vägg av murverk eller betong, betraktas skalmuren som en fasadbeklädnad. Bakomliggande vägg dimensioneras för horisontalkraften av vind varvid kramlor kan fördelas fritt utöver väggen, lämpligast i rutnät motsvarande beräknat antal kramlor per kvadratmeter. Figur 11.

Fig. 11