Montering av kramlor

ALLMÄNT

Skalmurar förankras till bakomliggande stomme med murkramlor. Murkramlor och liknande murverkskomponenter ska uppfylla krav enligt SS-EN 845-1 och skalmuren kramlas till bakomliggande stomme i enlighet med föreskrifter i EK6.

Kramlorna ska dimensioneras och utföras så att vindlasten, som skalmuren utsätts för (tryck eller sug) förs vidare till bakomliggande väggstomme, vilken är förankrad i övrig byggnadsstomme. De valda murkramlorna skall, utan att orsaka skada , ta upp de rörelser i skalmuren och dess anslutningar mot byggnadsstommen som uppkommer p.g.a. temperatur- och fuktvariationer samt krympning och mekanisk belastning.

Användningen av tegel domineras i Sverige sedan flera årtionden av halvstens skalmurar utanpå träregelstommar. Regelverket fungerar vanligen som utfackning, men kan i framförallt mindre byggnader också utgöra byggnadernas stomme.

I denna väggtyp reduceras murverkets konstruktiva uppgifter i stort sett till att ta hand om ovanliggande murverks egentyngd. I skalmur med bakomliggande träregelstomme är det viktigt att ha en luftspalt mellan fasadteglet och regelstommen, samt att skapa så god ventilation som möjligt i denne. Luftspalten bör vara 30 - 40 mm djup.

VAL OCH PLACERING AV KRAMLOR

KRAMLOR

Jomas förankringssystem delas huvudsakligen in i 2 olika typer:
A. Fast inspända kramlor
B. Ledad kramla

Murkramlor används för att förankra skalmurar till bakomvarande stomme. I första hand förankras skalmuren för att överföra vindlast, men även temperatur- och fuktrörelser i skalmuren ska beaktas.

Hindrade rörelser ger upphov till tvångskrafter såväl i kramlor som i skalmur. Tvångskrafterna på kramlorna, framförallt temperaturrörelser, ökar desto kortare den fria längden mellan skalmuren och stommen är. Kramling ska utföras och dimensioneras så att murverket kan röra sig fritt och oförhindrat i takt med fukt- och temperaturrörelser utan att kramlornas kapacitet överskrids.

• Fast inspända kramlor, tvåsidigt inspända, förutsätter tillräcklig lång fri längd för att tvångskrafterna inte ska bli för stora. För att tvångskrafterna i murverket inte ska bli för stora begränsas dessutom användningen av fast inspända kramlor till max 20 m vägglängd alternativt 6 m vägghöjd (max 2 våningar). Vid väggar upp t.o.m. 6m där avståndet från stommen till insida tegel understiger 60 mm bör ledade kramlor användas.
• Ledade kramlor, som är inspända i ena änden och ledade i den andra, kan ta en större förskjutning jämfört med en fast inspända kramlor. Ledade kramlor ger därför större möjligheter än fast inspända kramlor vid utformning av skalmurar*

* Observera att även ledade kramlor i viss mån begränsas av fukt- och temperaturrörelser och kräver en minsta fri längd, se tabeller i vår skalmurshandbok för ledade kramlor, kap. 4.2.

Kramlor till olika typer av stommaterial
Stommaterial	Fast inspänd kramla	Ledad kramla (pendlar kombinerade med nr.3)
Betong	Nr.16 - Slagbindare	Nr.13 - Pendel M5/M6 Nr.20 - Distanspendel
Ingjutning betong	-	Nr.28 - Ingjutningspendel
Trä	Nr.15 - Murkamspik Nr. 17 - Skruvbindare	Nr.12 - Pendel trägänga
Tegel	Nr.8 - Z-form Nr.10 - L-form	Nr.12 - Pendel trägänga + plugg
Lättbetong	Nr.17 - Skruvbindare + plugg	Nr.12 - Pendel trägänga + plugg
Lättklinker	Nr.17 - Skruvbindare + plugg	Nr.12 - Pendel trägänga + plugg
Stål	Nr.26 - ITR-tråd	Nr.21 - Distansvinkel
Isolerpanel	-	Nr.33+24 - Tegelskena

Tabell 3.1.1 - Kramlor till olika typer av stommaterial.

En fast inspänd kramlas längd bestäms av: den fria längden (isolering & luftspalt) och infästningsdjup i bakomliggande väggstomme respektive skalmur, se figur 3.1.1.

För ledade kramlor räknas enbart isoleringsbredden som fri längd för pendeldelen. Den ledade punkten sitter utanför isoleringen varvid man för inmurningskramlan räknar luftspalten som den fria längden. Se figur 3.1.2.

Kramlorna tillverkas med olika godstjocklekar, trådkramlor från Ø4 - till Ø5,3mm, där man med fördel kan använda de grövre kramlorna vid tjockare väggar med större isoleringstjocklek.

Figur 3.1.1 - Fast inspänd kramlor

Figur 3.1.2 - Ledade kramlor

PLACERING AV KRAMLOR I SKALMUR

Murkramlor placeras endast i liggfogar och monteras fortlöpande under murningen. De ska inte placeras i stötfogar eller tryckas in i liggfogar efter att det att skiftet har murats. Kramlan muras in vinkelrätt mot väggen och ska vara inmurad minst 40 mm i skalmuren. Enligt SS-EN 845-1:2013 ska täckskiktet (fogen) utåt vara minst 20 mm , Se figur 3.2.1 och 3.2.2.

Samtliga tabellvärden för kramlors förankringskapacitet i denna handbok är baserat på 40 mm förankringsdjup enl. provningar utförda av Teknologiskt institut, Århus, Danmark. Joma kramlors förankringskapacitet i skalmursfogen ska därför reduceras enligt avsnitt 1.4.1.1 vid skalmurar med en tjocklek om 60 mm eller mindre där det inte längre är möjligt att uppnå 40 mm förankringsdjup med bibehållet täckskikt.

Figur 3.2.1 - Placering av ledad kramla i skalmur där murfästet är färdigbockat.

Figur 3.2.2 - Placering av fast inspänd kramla i skalmur där kramlan bockas manuellt vid montering.

Kramlor ska monteras så att vidareledning av vatten till bakomliggande mur eller regelstomme vid regngenomslag förhindras. Förhandsdeformerade kramlor med t.ex. bockning (s.k. droppnäsa) får endast användas när deras bärförmåga är dokumenterad, då en sådan bockning väsentligt försvagar kramlans kapacitet jämfört med kramlor i samma grundmaterial utan förhandsdeformation.

Kramlor bör förses med isoleringsbricka som dels håller isoleringen på plats och samtidigt hindrar vatten från regngenomslag att tränga in i isoleringen via kramlorna. Vidare ska kramlor ej monteras med fall mot stommen. Se figur 3.2.3. Kramling påbörjas i andra skiftet efter anläggningsskiftet. I första skiftet bör fogarmering av bistål läggas in och under anläggningsskiftet bör det läggas ett glidskikt för att dels förhindra risken för uppsprickning i skalmuren, dels ge möjlighet att förlänga avståndet till närmaste dilatationsfog. Se figur 3.2.3.

Figur 3.2.3 Kramla med isoleringsbricka.

Vid ihopmurade och/eller armerade hörn ska inte kramlor placeras närmare vägghörn än 1.0 m enligt EKS 11, avd. H, detta för att inte inverka ogynnsamt på murverkets förmåga att klara temperatur- och fuktrörelser på den anslutande väggsidan. Antalet kramlor ökas med 50 % på strimlan närmast det kramlingsfria hörnet. Se figur 3.2.4.

Schematisk beskrivning av tvångsrörelser i yttervägg orsakat av temperaturrörelser. Vid sammanmurat hörn utan dilatationsfog placeras kramlor 1 m från hörnet enligt EKS 11, avd. H.

Figur 3.2.4 Sammanmurat hörn.

I väggar och hörn med dilatationsfog sker kramling på ömse sidor om rörelsefogen. Se figur 3.2.5 och 3.2.6.

Figur 3.2.5 Hörn med dilatationsfog.

Kramla på bägge sidor av dilatationsfogen.

Figur 3.2.6 Väggsektion med dilatationsfog.

Vid fria kanter och öppningar bör kramlingen enligt tumregeln ökas med 50%. Detta resulterar i att kramlor placeras i ungefär vart 4:e skift vertikalt (ca c/c 300 mm) och ca 300 mm horisontellt. Kramlor placeras min. 50 mm och max 100 mm från kanten. Se figur 3.2.7.

Figur 3.2.7 Kramling vid fria kanter.

En skalmur är oftast svagast längst upp. Om förankringen brister där kan den översta delen av murverket sugas utåt vid kraftig vindpåverkan. Byggnader som är 3 våningar eller högre bör därför kompletteras med en extra rad kramlor i murens övre del. Den översta ordinarie raden placeras 2 skift ner i muren och en extra rad kramlor i näst följande skift. Nästkommande rad med kramlor placeras med avstånd beräknat från den översta raden, se figur 3.2.8.

Figur 3.2.8

Förankring mot bakomliggande stomme kan utföras på olika sätt beroende på stommens uppbyggnad.

Vid förankring av vindlastbärande skalmur mot skelettstomme av betong eller stål beräknas kramlingen för hela vindlasten och fördelas längs de fyra upplagslinjerna, bjälklagskanter, fasadpelare eller väggändar (observera att maximalt inbördes avstånd mellan kramlingsrader måste kontrolleras och att murverket ska räknas som en skiva) enligt SS-EN 1996-1-1 och EKS 11.
Se figur 3.2.9.

Figur 3.2.9

Vid förankring mot vindlastbärande regelstomme utförs kramling mot bärande eller icke bärande (utfackningsvägg) regelstomme. Då reglarnas böjstyvhet är betydligt lägre än murverket, bör kramlingen utföras så nära reglarnas infästningspunkter som möjligt. Z-reglar av plåt måste vara sidostagade i samband med att kramling utförs. Detta kan åstadkommas genom att montera Z-regelväggens stabiliserande skivor innan murningen påbörjas, se figur 3.2.10.

Figur 3.2.10

Vid förankring mot bakomliggande vägg av murverk eller betong, betraktas skalmuren som en fasadbeklädnad. Bakomliggande vägg dimensioneras för horisontalkraften av vind varvid kramlor kan fördelas fritt utöver väggen, lämpligast i rutnät motsvarande beräknat antal kramlor per m², se figur 3.2.11.

Figur 3.2.11